En fjärdedel avklarad

Ja nu har snart ett halvt halvår gått, tre fjärdedelar av tvåan kvar. Jag går på Skandinaviska skolan i Bryssel, den ligger i Waterloo ca 30 minuter med Belgiens pendeltåg och sedan så är det ca 40 minuters promenad därifrån för att komma till skolan. Skolan ligger mitt ute i skogen, och eftersom det tar så lång tid att gå så åker jag skolbuss efter atg ha tagit tåget till Waterloo.



Valde att gå där eftersom man kunde gå "svenska gymnasie tvåan" där, så att när jag flyttar hem till Sverige kan jag fortsätta trean. I hela gym 2 är vi 65 personer tro jag, men vi är så många för att typ 50 av dom bor på skolan ett år och går tvåan här, dom har blivit utvalda av sina skolor i deras hemländer och dom får detta år betalt av skolan. I gym1 och gym 3 är det ca 15 i varje årskurs skulle jag kunna tro, och då bor dom flesta här med sina föräldrar. I gym2 så är det mest svenskar men vi har även folk från Norge och Finland i klassen, men dom flesta från Finland pratar finlandssvenska så man förstår nästan alla. Några av lektionerna är på engelska, ex historia, kemi, fysik, och jag tycker at det är svårt att ha dom svåra ämnena på engelska, men man blir väl bättre på att förstå ju längre tiden går. De första lektionerna satt jag och förstod nästan ingenting, men om man inte tänker att man inte behöver förstå allt, bara man förstår sammanhanget, så går det bättre.



Franskan är på franska och min franska lärare hatar mig. Verkligen, jag menar et. Egentligen ska jag gå steg 3 eftersom jag läst franska i grundskolan, men eftersom jag hoppade av det till gymnasiet och började med tyska istället så tyckte jag att det var bättre att jag gick steg 2 igen. Men läraren har läxor över helgen, till varje franska lektion, och sätter alltid dit mig när jag inte gjort läxan. Har fått berättat av en som hade henna som lärare förra året att hon tvingade några ner på golvet för att göra armhävningar när dom inte hade gjort läxan. Det skulle jag aldrig gå med på. Dessutom kallar hon mig för anna, fast jag sagt tusen gånger att jag heter Hanna. Sen kan hon inte prata engelska heller, vi hade nyss franska prov och hon ville att man skulle skriva mjöl, men istället för att hon hade skrivit flour på engelska hade hon skrivit flower, och då skrev jag såklart det franska ordet för blomma. När vi sedan fick tillbaks proven och jag hade fått fel på det sa jag till henne, och hon tyckte då att jag sa till på ett oartigt sätt, då svarade jag att jag inte visste hur man sa till på ett annat sätt än det sätt jag sa och då blev hon jättesur. Detta är bar en av dom grejer som hänt. Så somsagt, hon gillar verkligen inte mig.Längtar efter Sverige jättemycket, längtar efter resten av min familj, mina kompisar, svenska vädret, maten, allt. Men som alla sagt till mig "man måste ta chansen".