I was dreaming ‘bout times, times that are gone, times when I lived alone in my own land called Ochrasy

Jag övertalade mamma att vi skulle åka till Köln för att se Björn Dixgård från Mando Diao spela. Medan Mando Diao tar en paus från spelande bestämde sig Björn Dixgård för att åka ut på en solo turné i Tyskland och Spanien. Tidigt på söndag morgonen tog vi tåget till Köln och klockan 20.00 var det insläpp. Dagen spenderade vi på olika julmarknader runt om i Köln, Köln är tydligen känt för sina bra julmarknader, och man fick lite julstämmning. När vi två timmar innan insläppet gick förbi lokalen som hette Gloria stod det redan ca 20 personer och köade, ballt tyckte jag, Mando Diao är ju så mycket större än i Tyskland. När vi sedan kom tillbaka dit strax innan 2.00 var kän otroligt lång, jag laddar upp bild snart, och jag kände mig stolt för att vara svensk och att komma från Dalarna.

När vi kom in i lokalen så var det redan fullt med folk framför scenen, men jag lyckades ändå komma ganska långt fram. Lokalen var lite sluttande så det gjorde att man såg bra. Klockan 21.00 spelade det ett förband som hette Killians, från Tyskland, helt okej var dom, publiken verkade gilla dom. Efter ytterligare väntan så gick det på ett badn som dom beskrev som farmare frn Sverige, kommer inte ihåg vad dom hette, dom spelade 3-4 låtar och så äntligen gick Björn Dixgård på scen! Han börjades med att spela två nya låtar sittandes i en fotölj, båda låtarna var riktigt bra. Sedan kom det in en trummis och en som spelade trumpet, han som spelade trumpet har spelat med trumpet med Mando förut. Han spelade ganska många låtar från nya Mando skivan och sedan gamla låtar i nya versionen, eftersom han spelade akustiskt gitarr och det var bara en trummis och en som spelade trumpet blev det speciellt men mycket bra. Höjdpunktena på kvällen var när han spelade Never seen light of day och All my senses, shit vilken röst den mannen har. Och när han avslutade hela spelningen med att spela Ochrasy alldeles själv med bara en akustiskt gitarr var det så fint att man nästan började gråta.